tisdag 10 oktober 2017

2017 Oktober Ut i vida världen


Bus skriver:
- Jaaa matte visste vart det var bra att resa i höstrusket. Hon skickade oss till Afrika! Till Afrikas djungler. Varmt o gott o såååååå spännande. Tänk så bra att Nalle köpte den där kameran. Den hade vi uppställd hela tiden. För tänk så många nya kompisar vi träffade som vi ville ta bilder på. Oj oj oj!!!
mammaMia var ju lite förskräckt o tyckte att det var lite för livligt ibland. Bland alla okända invånare som såg både STORA och ibland FARLIGA ut. Men de var ju bara hur vänliga som helst. Men mammaMia litade inte riktigt på alla .... hon sa att den blåvitfläckiga ormen faktiskt hade smugit ner i hennes gröna väska minsann!!! Och tagit en stor smakbit av den franska osten som hon sparat från förra månaden i Frankrike. Fast jag undrar minsann om det inte var husmusen i ett obevakat ögonblick i alla fall.

Nåväl, Nalle blev bästis med den blåvitfläckiga ormen. Och de åmade sig o gosade hela tiden. Suck! Med en orm! TokNalle.

Linda lade genast beslag på den största kompisen meddetsamma. Elefanten. Och parkerade sig högst upp. Bästa spanläge, sa hon. Gillar att vara högst upp, främst o bäst ... Utsikt över alla o ha koll på allt. Och nära till de ofantliga, eller kan skriva elefantliga, träden. Där uppe bodde de galna aporna. Huuu så retsamma de är. O snabba! Slänger sig precis hur som helst. Försökte nappa åt sig både kameran och våran KIKARE. Skulle spana på Brummelisa o Betty sa de. Så det blev att snabbt hålla hårt i våra grejer för de där små rackarna.

Jaaaa Brummelisa föll ju pladask för den tjusige Leo. De smög minsann iväg långt in i okända marker o gullade med varandra. Och Brummelisa förklarade att hon blivit inbjuden att stanna kvar hos Leo för alltid ... bli djungelns Drottning ... Åhhhh tokan. Hon går på vad som helst. 
- Nääää minsann, sa mammaMia. Det kommer inte på frågan! Basta! Du är alldeles för liten för såna påhitt. Tänk när Leo blir vuxen! Han blir en JÄTTEKATT .. 
Och DÅ! Hörde vi ett förfärligt RYTANDE inifrån djungeln! Och ett JÄTTELEJON visade sig mellan träden! Leos pappa! Och han var JÄTTESTOR och hade JÄTTEGAP med massor av tänder och vrålade så marken skakade:
- NU kommer du hem genast. Mamma har maten under köksträdet klar! Sluta upp o tramsa med den där lilla kattvarelsen. Du får leka mer efter maten.
Nu blev Brummelisa lite snopen, men tydde sig till mammaMia o viskade att hon ville nog följa med hem i alla fall. Sen fortsatte hon o Leo leka med varann när han inte skulle hjälpa pappa med att skaffa mat eller passa småsyskonen.

Kappi o Betty ville kika på fåglar. Vara fågelskådare. Det hade Nalle berättat att det heter. Jaaaa det fanns massor av fåglar. Underliga. Stora. Färggranna ... som den där Gulskrikan till exempel. Hängde efter oss hela tiden som ett plåster. Blev till o med vän med husmusen. Hur kunde det bli så? Jag tror nog att husmusen bjöd på den där franska osten och det var nog det godaste gulskrikan hade ätit någonsin och ville adoptera husmusen. Men se det gillar vi inte. Husmusen är våran! Så det så. 
Och Betty satte igång att spana fåglar och fick göra långa turer runt om i djungeln och ut på savannen tillsammans med en nyvunnen kompis zebran. Oj vad de galopperade omkring! Betty tyckte i början att zebran såg så konstig ut. Svartrandig o svartfläckig. Smutsig. Men då fick jag berätta för henne att det var ingen idé att försöka slicka o tvätta honom för jag har läst i mattes bibliotek att

Zebran är ett randigt djur,
ränderna går aldrig ur

Så är det med den saken. Och så galopperade de i väg på upptäckter.
Och den stackars Kappi ville ju så gärna följa med ...  tänk så glad han blev när han hittade sin Giraff! Som var en sån vänlig typ o lät honom klättra upp och rida på hans rygg. Precis som Betty så kunde de sen tillsammans ge sig i väg på strövtåg långt ut på savannen. När de kom tillbaka bara bubblade de av berättelser om allt de sett. Jätteormar. Jättesnabba smala rådjur (gaseller, fick jag tala om att de heter). Lejonfamiljer. Noshörningar!
- Nääää, sa mammaMia! Ni får INTE ge er iväg på egen hand mer! Det där är farliga djur förstår ni, noshörningarna. Hördu Bus, säg till dem nu du oxo! Annans får du följa med dem!
Hmm nääää ... det hade jag ju inte lust med ... lite för farligt ... och då blev de lite betänksamma o gav sig inte iväg så långt. Nöjde sig med att skåda fåglar: gulskrikor, papegojor, gardintofsar, buffelnäbbar, nakenhalsgamar, gulnäbbad oxhackare och massor av flamingos! Ja, de hade fått låna mammaMias fågelbok. Och Betty som börjar bli riktigt duktig på att läsa hade letat upp allesammans själv! Kappi tittade på bilderna i boken o pekade när han tyckte att en bild liknade fågeln de såg ... Ja så till nån hjälp är han i alla fall.

Själv stannade jag mest hos mammaMia o gjorde henne sällskap så att hon inte skulle bli rädd för allt som dök upp runt ikring oss. Och hon höll mig hårt om armen och om sin fina gröna väska. Undrar vad hon har i den? Släpar på den hela tiden ....

Å så fick vi lära oss Baby Elephant Walk ... tam, ti di di di tam, ti di di tam ...

Efter denna varma utflykt går våran färd vidare till något alldeles annorlunda! Överraskning!
............................................................................

1 kommentar: