fredag 17 november 2017

2017 November Ut i vida världen


Bus är upprörd!
- Du vet ju att vi vill skriva o berätta om hur vi hade det, matte, anmärkte Bus häromdagen. Det är ju snart slut på månaden ... o sen åkte vi ju hem. Och även om det var rysligt kallt o hemskt dit du skickade oss så var det ju ändå väldigt lärorikt. Även för dig matte! Eller hur?
Jaaaa ... det blev ju lite missförstånd, Bus ... Och du hade ju rätt får jag ju erkänna.
Det är bäst att vi tar din loggbok så blir det rätt.

- Från att ha varit på fotosafari i varmaste av det varma Afrika så bar det norrut! Med båt. Isbrytare. Det sa matte att det är bäst för annars kanske ni inte kommer fram, sa hon. Man skulle kunna åka med hundspann oxo ... men det ville absolut inte flickorna. Hundar!!! Näää fyyyy, tyckte de. Och mammaMia ville ju åka bekvämt o varmt. Inte rusa fram i slädar över isvidderna inte .... Ja så var det. Mot norr! Det norraste man kan tänka sig dessutom.

Jag var ju påläst som vanligt och såg i min Cats' Globetrotter att vi var på väg till The North Pole. Och jag slog upp i vår ordbok oxo och kollade att det var Nord Pålen det betydde. Matte hade sagt att när man kommer dit, allra längst upp på jordklotet så ska man sätt en flagga där. Så medan vi åkte på den där isbrytaren så sydde mammaMia en jättefin flagga som vi skulle hänga upp när vi kom dit. 
NORDPÅLEN stod det så fint på den. 
Då fick vi il-mejl från matte (ja Nalle hade ju sin MJau-pad med sig) 
- FEL, skrev matte! Du har missuppfattad i din ordbok, Bus! Pole betyder jordens nord-pol, alltså längst upp på jorden! Påle är ju nåt helt annat. En stolpe eller pinne eller nåt. Och så påminde hon oss om att i januari var vi ju längst ner på jorden, på Syd-polen ... Så stackars mammaMia fick sy om o rätta.

Men gissa vad!
Matte hade FEL.
För när vi kom fram.
Vad var det första vi fick syn på???
Jo NORD-PÅLEN! 

Där stod den så fin, röd o vit och bara väntade på att få sin fina flagga.
mammaMia blev sur för att hon fick brodera om och tänkte INTE gå ur båten. Så det blev Kappi som fick den stora äran att klättra upp på Nordpålen o knyta fast vår fina flagga! 

Lite stolta kände vi oss alltid när vi tittade på vår flagga som vajade över isarna. Det var jag o Nalle o Linda o Kappi som tagit oss ur båten o var på upptäcksfärd. Och vi hade fått sällskap av några invånare oxo! Jaaa Kappi kunde inte ens komma ner från nordpålen ... det kom en söt valrossflicka, Rosmari (Odobenus rosmarus) som blev alldeles tokförälskad i Kappi, som blev störtförskräckt för hennes långa tänder ... Det tog en lååång stund att lugna ner honom innan han hasade ner och Rosmari blev så lycklig och ville bjuda ut honom i vattnet över till sitt alldeles egna isflak och träffa hennes familj ... Ja, hmm, det var nog inte så lyckat för Kappi, så jag fick kolla lite i ordboken och förklara för Rosmari att Kappi kan inte simma som en valross och skulle dessutom frysa alldeles förfärligt och bli en stor isbit i så fall. Så hon lugnade ner sig, suckade, gav Kappi en stor blöt puss och simmade iväg hem till sitt flak. 

Själv gjorde jag bekantskap med en väldigt trevlig isbjörnherre, Isis, som bjöd på färskfångad fisk. Är ju verkligen inte så förtjust i sån fisk men smakade i alla fall lite grand. Och han var sååå trevlig och pratade en massa som jag inte fattade ett skvatt av. Hittade inte ett enda ord som stämde i ordboken. Men han var lika glad ändå o fattade säkert inte vad jag sa heller och vi dunkade varann i ryggen så hjärtligt innan han gled ner i det iskalla vattnet o begav sig iväg.

Ja rasande kallt var det. Linda-tokan förfrös svansspetsen när hon kröp omkring på alla fyra o skulle undersöka ett ishus, en iglo, som stod där. Trodde nog någon bodde där och att där var varmt o skönt. Men näää, det var tomt och övergivet. Tror jag det, kan väl inte vara nåt att bo på en så kall plats. Och Nalle höll på att frysa rumpan av sig när han satte sig högst upp på iglon för att titta på norrsken tillsammans med ena husmusen. Jaaa för alldel det var ju väldigt vackert .... 
Men inte länge stannade vi vid NordPålen inte. Det var rätt snabbt tillbaka till den stora isbrytaren o in i värmen till mammaMia, Betty o Brummelisa. 

Det var tur mammaMia hade sparat sin flaska från Scotland. För nu behövde vi verkligen alla en riktig jamare!
Hej hopp!
Snart är vi hemma!
Snart är det Jul!
............................................................................................

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar